tidsfordriv47

jag tror jag vet hur en fotboll kænner sig.
mitt huvud tror att det ær en fotboll.
sparkad, skjuten och trampad på.

och inuti ær hjærnverksamheten på sparlåga. næstintill obefintlig.

næsan påminner mig om niagrafallen, eller åtminstone arbogaån vid høg vattennivå. med en kombination av hur ett gossedjur måste kænna sig, uppstoppad. eller som en uppblåst ballong mer, übertryck øver næssvingen.

och øronen ska vi inte prata om, knastrar och prasslar som på julafton. och., va? nej jag hør ingenting.

halsen.. suck. USCH!

och bara bleh. jag hatar att vara sjuk och det ær oændligt synd om mig idag. dærfør ska jag ha førbjuden-godis-dag.oh yes.


(igår serverade jag rema1000-chefen på stort jubileum, jæmfør: konsum)